måndag 12 september 2011

Italiens paviljong, Venedigbiennalen 2011

av TOR BILLGREN




Presentationen och hängningen i den myllrande italienska paviljongen gjorde det svårt att avgöra vilka konstnärer som stod bakom verken. Så jag vet faktiskt inte vad de heter.

Svenska kritiker har tävlat om att starkast fördöma och förlöjliga Italiens paviljong vid årets Venedigbiennal. Kitsch, hötorgskonst, sexism, populistiskt flörtande, ”Berlusconis våta dröm”…

Och visst ligger det åtskilligt i det här. Men ändå är det just i den italienska paviljongen som den skarpaste kritiken mot Berlusconi kan hittas på konstfestivalen. I ett hörn, på en väl synlig plats hänger tre målningar som korresponderar sinsemellan på ett sätt som inte kan vara slumpartat.

Underst, en grupp nyss ilandflutna båtflyktingar, apatiska och förödmjukade. Ovanför hänger en bild av en belåtet smilande Berlusconi, och bredvid honom ett uppfläkt och inbjudande kvinnosköte.
”Bättre att spana på brudar än att vara bög”, sa han när han förra hösten anklagades för att ha köpt sex av en sjuttonåring. Till de frusna och oönskade afrikanerna på stranden på Lampedusa fräser han ”Vafan vill ni? Ser ni inte att jag är upptagen?”, och återgår till de lena, hårlösa låren.

Publicerad i Sydsvenskan den 12 september 2011



Ytterligare parallell till båtflyktningarnas situation i Italiens paviljong: en remix av Théodore Géricaults "Medusas flotte".

Inga kommentarer: