Nytt konstbråk i Ystad! Denna gången handlar kontroversen om medborgarförslaget att förstora Stig Blombergs statyett "Fritidsflickan" från 1936 och placera den vid hamnen. Kulturnämnden sägs ställa sig positiv till idén. Och som alltid när den här typen av konst debatteras, slängs fascismkortet fram mer eller mindre automatiskt.
"Fascistoid och omodern estetik", sa Ystads konstmuseums chef Yrr Jonásdottír i Kulturnytt i fredags. "Ett ideal som förvisso rimmar med dåtidens auktoritära rörelser på kontinenten", skriver Thomas Millroth i dagens Sydsvenskan.
Och därmed befästs åter det monopol som de tvivelaktiga politiska rörelserna tycks ha på denna typen av estetik. Varför inte istället försöka vara sant radikal, och verka för ett återtagande av "de sköna" uttrycken från fascismen?
Jag tycker man får anstränga sig rejält för att se "Fritidsflickan" som fascistoid. Jag ser henne som hedonistisk och ansvarslöst livsbejakande. Hon fläker inte ut sig för någon, utan för sig själv. Det är en bild av en självständig kvinna.
Men i sak har Millroth och Jonásdottír rätt. Förslaget är dåligt. Men inte för statyettens påstådda politiska agenda, utan för att, som Millroth också poängterar, uppdraget borde gå till en nu aktiv och relevant konstnär.
Det finns även ett tekniskt och konstnärligt skäl. "Fritidsflickan" är en miniatyr och är inte tänkt att förstoras, lika lite som Döderhultarens trägubbar. Litenheten är själva poängen med verket. Se t.ex flickans fingrar. Hade statyetten förstorats precis som den är, hade händerna förvandlats till groteska och omänskliga skovlar. Och det hade visserligen befriat flickan från hennes påstådda politiska bagage. Men bra hade det knappast blivit.
"Fascistoid och omodern estetik", sa Ystads konstmuseums chef Yrr Jonásdottír i Kulturnytt i fredags. "Ett ideal som förvisso rimmar med dåtidens auktoritära rörelser på kontinenten", skriver Thomas Millroth i dagens Sydsvenskan.
Och därmed befästs åter det monopol som de tvivelaktiga politiska rörelserna tycks ha på denna typen av estetik. Varför inte istället försöka vara sant radikal, och verka för ett återtagande av "de sköna" uttrycken från fascismen?
Jag tycker man får anstränga sig rejält för att se "Fritidsflickan" som fascistoid. Jag ser henne som hedonistisk och ansvarslöst livsbejakande. Hon fläker inte ut sig för någon, utan för sig själv. Det är en bild av en självständig kvinna.
Men i sak har Millroth och Jonásdottír rätt. Förslaget är dåligt. Men inte för statyettens påstådda politiska agenda, utan för att, som Millroth också poängterar, uppdraget borde gå till en nu aktiv och relevant konstnär.
Det finns även ett tekniskt och konstnärligt skäl. "Fritidsflickan" är en miniatyr och är inte tänkt att förstoras, lika lite som Döderhultarens trägubbar. Litenheten är själva poängen med verket. Se t.ex flickans fingrar. Hade statyetten förstorats precis som den är, hade händerna förvandlats till groteska och omänskliga skovlar. Och det hade visserligen befriat flickan från hennes påstådda politiska bagage. Men bra hade det knappast blivit.
